Idag har jag varit ledig från jobbet och det var skönt. Tog mig lite sovmorgon och klev upp runt 9.30 och fikade lite. Det blev en sväng till tvättstugan också.

Senare på eftermiddagen besökte jag min dotter och hennes familj. Lämnade en present till Molly som ju fyller år på måndag men då är jag ju i Norrtälje hos mamma så jag firade henne idag.

Just nu sitter jag och lyssnar på Podden Filtret med Eva Malm och Susanne Persson, de släppte sitt andra avsnitt idag. Jag älskar deras podd och deras härliga humor och humör, jag skrattar gott mest hela tiden för de skrattar själva så ofta. Idag pratar de om makten och härligheten. Bland annat om det här att det är så många män i maktposition, varför är det så egentligen? Varför kvoteras alltid män in till högre poster utan problem, varför ges inte högre positioner till någon utifrån prestation och kunskap? Varför ska kvinnor oftast behöva slåss för att få en högre position. Så många företag har män i toppositioner och kvinnor ska bara fixa det administrativa, det är så himla galet.

I vården däremot kan jag tycka att det är mer kvinnor som är chefer, iallafall på de platser där jag har jobbat så har det varit kvinnor i chefsrollen, varför är det så? Tycker inte män att det är gott nog att vara chef i vården (om de inte är överläkare då eller kanske chef för forskningsföretag). 

Imorgon är jag också ledig och då blir det lite städning här hemma. Jag ska även äta lite Dim Sum. Min hyresvärd har gjort en hel hög med Dim Sum och gav mig flera stycken. Jag åt några nu ikväll och de var så himla goda, fyllda med kött och grönsaker. Det händer ganska ofta att hon knackar på min dörr och ger mig av deras mat och jag blir lika glad varje gång. Hon lagar otroligt god mat och mestadels kinamat (hon och hennes man är ju från Kina). Jag har verkligen haft tur när jag hyrde det här rummet, hyresvärden är så himla gullig, ibland tar vi en fika tillsammans och surrar och vardagen.

Nu ska ta och gå igenom en del foton jag har på datorn, det är rätt många men det är kul att titta på foton tycker jag. Sen ska jag hoppa i säng och lyssna på någon podd, kanske en historiepodd eller så, vi får se vad det blir, tycker det är skönt att lyssna på något när jag ska sova, somnar oftast lättare om jag har en podd på än inget ljud alls.

Hoppas ni alla haft en bra dag.

Tjingeling ☺

Funderingar

 

Hejsan hoppsan.

Min tredje jobbkväll är slut och jag har varit hemma i en timme ungefär. Det var en lugn och bra kväll med trevlig kollega.

Jag satt här nu och började fundera lite. Igår kväll pratade jag lite med en kollega från en annan avdelning och vi kom in på det här med att jobba med demenssjuka. Jag berättade då att jag blev erbjuden att byta avdelning till demensavdelningen men tackade nej eftersom jag jobbat så mycket med demenssjuka och även tog hand om KG i flera år under hans demenssjukdom. Då säger hon "vad duktig du är som tog hand om honom hemma". Jag funderade en del på det när jag satt på bussen hem igår kväll. Vadå duktig?? För mig handlade det inte om att vara duktig och ta hand om honom. Det var liksom naturligt för mig att ha honom hemma så länge det bara gick. Vi gifte oss ju och lovade att vara med varandra "i nöd och lust". Det var viktigt för mig att hjälpa honom i hemmet, jag kände att jag inte överge honom. Visst fanns det stunder när jag verkligen ville överge honom och låta någon annan ta hand om allt, speciellt när han blev personlighetsförändrad vilket jag skrivit om i inlägg som jag gjorde när han levde men jag övergav honom inte. Att det skulle handla om att vara duktig har jag lite svårt att förstå. Han var min man, även om han förändrades och jag resonerade med mig själv på den tiden att han hade gjort likadant om det var jag som blev sjuk.

Han ställde upp för mig när jag fick min bröstcancer och tog hand om vårat hus och alla våra djur utan att beklaga sig över att det var jobbigt. Det enda jag vet att han tyckte var jobbigt var att jag var borta så mycket under strålbehandlingen, det övriga gjorde han med glädje. När jag sen fick min blodpropp i benet så fanns han där för mig igen precis som han ställde upp och fanns för mig när jag hade stora problem med blödningar som sen visade sig vara polyper i livmodern som spökade och opererades bort. Så vi hjälpte varandra han och jag.

Just nu sitter jag i min fåtölj och lyssnar på podd. Jag lyssnar på Widerstedt & Molén, det är en bra podd. Två tjejer som pratar om det mesta i livet, just nu pratar de om självkänsla och det är ett intressant ämne. Jag funderar på min egen självkänsla, många gånger känner jag att jag inte duger och att jag inte är värd någonting trots att jag vet att jag duger. Varför känner jag så då, jag tror att det kanske är något som hänger kvar sen tiden jag var gift med pappan till mina barn. Han var duktig på att trycka ner mig och tala om att jag inte var värd något, att jag var okunnig. Idag vet jag att det inte stämmer men ändå så ramlar den känslan över mig ibland. 

En annan podd jag kan tipsa om är en som heter Filtret som går att hitta på Podbean och på Spotify. "Vad händer när två kvinnor som skrattar lite för högt, pratar lite för mycket, är lite för smarta och har lite för mycket åsikter möts? De startar en podd så klart! Här är inget för farligt eller för banalt utan alla ämnen åker igenom filtret på ett löpande band" den ena av kvinnorna är Eva, en tjej som jag pluggade tillsammans med på folkhögskola för evigheter sen. Jag lyssnade på deras första avsnitt "Ähh för fan nu kör vi" i slutet av januari när jag satt på bussen till jobbet, jag skrattade tillsammans med dom för deras prat och skratt var så härligt, ser nu fram emot nästa avsnitt som jag hoppas kommer på fredag. Såg en uppdatering på facebook att de spelat in sitt andra avsnitt.

Nu har jag två lediga dagar framför mig och det känns skönt. Tänker avsluta min dag snart och lägga mig och fortsätta lyssna på podd. 

Må  så gott mina vänner

En liten ändring

Då har det blivit en ny dag. Sitter i min fåtölj och lyssnar på poddar. Jag har snöat in mig på olika poddar om mord och försvinnanden, t.ex Mordpodden, Seriemördarpodden, Massmördarpodden, folk undrar nog om jag är lite morbid *hihi* nejdå men jag tycker det är intressant och att lyssna på poddar är avkopplande.

Idag säger jag ett stort grattis på födelsedagen till barnbarnet Max som fyller 15 år.

Min dotter Daniela ringde idag och sa att hon läst min blogg från igår kväll och hade vissa synpunkter på den :) Hon sa att jag måste ändra stycket om att jag inte hade några planer för min födelsedag och inte vill ha något stort ståhej. Tydligen ska jag till henne och hennes underbara familj och äta middag samt dricka kaffe och äta tårta. Så nu har jag visst planer för min födelsedag *ha ha ha* Det blir dock väldigt trevligt och ett bra sätt att fira tycker jag. Min tanke på att gå ut och äta kan jag ju göra någon annan dag.

Jag har nu kommit på att det här med att skriva i bloggen igen är riktigt kul. Jag har fått en del positiv feedback på det skriver så då känns det extra kul. I natt innan jag somnade läste jag igenom alla inlägg jag har gjort sen jag startade den här bloggen. Jag måste säga att jag på något vis blir imponerad av mig själv för att jag orkade med vardagen på något sätt under den tid som KG var sjuk. Nu när jag läser så förstår jag inte att jag inte gav upp mycket tidigare. Tydligen finns det någon inre styrka i mig som jag plockade fram när den behövdes. Visst var det en tuff tid och på slutet var det hemskt då han blev så mycket mer personlighetsförändrad och även blev fysiskt aggressiv. Dock ångrar jag inte att jag tog hand om honom och jag tror själv att jag orkade berodde på att jag jobbat så länge i vården och då fanns en viss förståelse för hans sjukdomsförlopp som jag förmodligen inte hade haft om jag inte jobbat i vården och kommit i kontakt med olika demenssjukdomar.

För några veckor sedan hade jag ett medarbetarsamtal med chefen på mitt jobb. Hon sa då att hon tyckte att jag skulle passa väldigt bra att jobba på den demensavdelning som vi har (jag är nu på en somatisk avdelning). Jag tackade vänligt men bestämt nej till det då jag känner att jag inte är redo att arbeta på en demensavdelning efter allt jag gick igenom med maken. Chefen förstod mig och sa att det var inte aktuellt att flytta mig till den avdelningen. Jag är tacksam över att hon förstod hur jag känner det och att jag inte blev förflyttad. Jag trivs så bra på min somatiska avdelning.

Nu är det snart dags att göra sig iordning inför ett nytt arbetspass. Jag ville bara skriva några rader så att min dotter Daniela ser att jag ändrat det där med att inte ha några planer för födelsedagen.

Tjingeling

Måndag 5 februari

 

Hej hopp. Nu är snart denna måndag slut, jag kom hem från jobbet för ungefär en timme sen. Den här veckan jobbar jag kväll måndag, tisdag och onsdag innan jag har två lediga dagar. Det var en himla bra arbetspass, mycket beroende på att jag jobbade med toppenkollegor. Vi samarbetar så himla bra, vi har väldigt roligt ihop. En av de boendes dotter var på besök i kväll och hon hade hört oss prata och skratta och hon tyckte det var underbart härligt att höra att personalen som tar hand om hennes mamma har så kul på jobbet. Vi har ofta kul och vi skrattar mycket och ofta vilket gör att jobbet går som en dans.

Att jobba med äldre är något jag verkligen gillar, visst, vissa dagar kan man känna sig väldigt trött på sitt jobb men de gamla ger så mycket tillbaka till oss jobbar och de är så tacksamma över att vi finns för dom och hjälper dom vilket värmer hjärtat.

Jag har aldrig ångrat att jag valde att bli undersköterska och att jobba på äldreboende. Jag är stolt över mitt jobb och min yrkestitel. Många tror att det enda vi gör om dagarna är att byta bajsblöjor, en rätt vanlig misstolkning av vårat yrke. Vi gör så mycket mer än så. Vi är deras förlängda armar och i vissa fall ben, vi fungerar ofta som kuratorer, vi erbjuder värme, kärlek och omtanke. Jag gillar mina gamla tanter och farbröder.

Semesterlistorna har satts upp på jobbet och jag har fyllt i mitt önskemål om vilka veckor jag vill ha. Förra sommaren hade jag semester första perioden så nu har jag önskat att få semester andra perioden vilket detta år är vecka 29-32. Jag har inte gjort några planer för vad jag ska göra på min semester. Det enda jag vet är att jag vill åka upp till Östersund och hälsa på min dotter. Jag vill även hinna med att träffa min bästa vän Terese, henne saknar jag otroligt mycket även om jag trivs bra här i Stockholm med jobbet och nya vänner men jag känner att jag behöver en boost av min bästis Terese. Jag vill även hinna med att träffa min partypolare Anneli, en annan som jag saknar mycket. I övrigt blir det bara att slappa under semestern förutom att åka till mamma förstås.

Imorgon är det barnbarnet Max födelsedag, hela 15 år blir han. Tyvärr måste jag jobba men jag får åka förbi dom när jag är ledig på onsdag eller torsdag. På söndag ska jag dit också för då ska jag lämna present och fira Molly som fyller 6 år den 12:e, men eftersom jag ska åka och vara med min mamma som fyller år samma dag så firar jag Molly en dag i förväg. 

Funderar på om jag ska fira min egen födelsedag på något speciellt sätt. Jag är ledig från jobbet den dagen (fyller på en söndag) min lediga helg. Kanske gå ut och äta mat någonstans. Vill inte ha något stort firande egentligen, tycker det är roligare att fira andra än att fira mig själv.

Nu känner jag att jag bara surrar en himla massa och börjar bli rätt trött, ska snart uppsöka sängen. Jobbar från klockan 15 imorgon till 20, ett bra pass. Kanhända att jag knackar ner några rader imorgon också.

Ha det så bra mina vänner :)

Lite surr

 

Jag vet inte hur många gånger jag har påbörjat ett nytt inlägg till den här bloggen men aldrig publicerad inlägget då jag inte varit nöjd med det jag har skrivit. Jag får väl inse att jag inte är någon som har skrivandets kunskap, eller iallafall inte så att andra vill läsa det jag skriver. Nu försöker jag mig på en liten uppdatering iallafall.

Sist jag skrev här bodde jag fortfarande hemma hos min dotter och hennes underbara familj men den 1 september flyttade jag. Nu hyr jag ett rum hos ett par som är i min ålder, det är ett ganska stort rum med en bred säng, byrå, sängbord, databord och stora garderober. Här trivs jag verkligen bra och det är skönt med en dörr att stänga om sig. Jag söker fortfarande eget boende men än så länge så är det här en himla bra lösning.

Jag jobbar fortfarande på äldreboendet i Huddinge och trivs bra där. Har numera en fast tjänst och det känns ju bra. Att vara vikarie eller jobba via bemanningen är inte så roligt och känns ju inte så säkert, vissa månader kan det ju bli mycket jobb och andra månader kanske ingenting, inte för att det är särskilt troligt när man jobbar i vården, det behövs alltid personal då.

Förra året var ett ganska jobbigt och tråkigt år för vår familj. Min dotter förlorade en av sina vänner i cancer. Barnens farmor gick bort i april och i juni var det min pappa som gick bort. Jag har inte riktigt landat i att pappa är borta för det gick så fort men jag tröstar mig med att han har det bra nu och slipper ha ont och må dåligt. Min dotter Daniela fick även ta bort en av sina katter pga sjukdom. Min mamma fick ta bort sin älskade hund (min lillebror) ca 4 månader efter pappas bortgång och det var tufft för henne. Nu hoppas jag på att det här året blir lite bättre.

Själv har jag vant mig vid att jag är ensam, visst saknar jag KG väldigt mycket men livet går vidare och alla minnen lever ju kvar som tur är och jag har många fina minnen med honom att kunna tänka tillbaka på. 

Nu i februari är det lite födelsedagar som ska firas. Vi börjar med barnbarnet Max som fyller 15 år den 6 februari, sen är det min älskade mamma som fyller år den 12 och hon blir 80 år, samma dag fyller barnbarnet Molly 6 år. Den 22 februari är det barnbarnet Mattias som fyller 19 år. Jag har barnbarnet Alexander som fyller 14 år den 25 februari och barnbarnet Josefine som fyller 10 år den 28 februari, phew, undrar varför det blev så många i just februari.

I mars är det min tur att fylla år. Denna gång blir jag 60!!! Eeeek, hur hände det??? Jaja på pappret är det så men i min själ och mitt sinne känner jag mig inte som 60. Jag kan dock ärligt erkänna att jag har lite åldersnoja över detta, vet inte varför egentligen. Jag mår inte dåligt över att bli äldre, absolut inte men viss noja har jag iallafall, lite svårt att förklara. Kan vara för att jag nu har levt mer än halva mitt liv och vad har jag egentligen åstadkommit??

Ibland kan jag känna att jag skulle vilja återvända till tonåren och göra lite andra val i livet än de jag gjorde men samtidigt så vill jag inte det, för de val jag gjorde har ju format mig till den kvinna jag är idag. Visst, flera av åren var absolut inte bra och jag mådde otroligt dåligt men jag tog mig igenom dom och ändrade lite på mitt liv.

Det fanns en period i livet när jag var en kuvad person som inte trodde på mig själv, jag var säker på att jag inte skulle klara av att ta körkort t.e.x i min relation var jag så nedtryckt och kontrollerad, jag kunde inte göra saker på egen hand utan att mitt x hela tiden ringde och kollade att jag var där jag sagt att jag skulle vara, helst skulle jag aldrig gå någonstans utan bara vara hemma och ta hand om hemmet och barnen, vilket jag också gjorde för det mesta. 

Efter att jag skilde mig från honom så började jag så sakteliga återta mitt liv.

Jag är idag en stark kvinna som gör det jag vill. Jag tog faktiskt mitt körkort utan problem för många år sen. Jag vågar säga vad jag tycker och tänker och jag vågar säga ifrån när jag tycker att något är fel.

En del av mina vänner tycker att jag ska ge mig ut i dejtingvärlden och hitta en partner men det har jag inget intresse av. Jag gillar min egentid och vill vara själv, jag känner inget behov av att ha en man vid min sida. Visst, man ska aldrig säga aldrig, händer det så händer det men jag letar inte aktivt utan njuter av mitt liv som det ser ut just nu. 

Ok, det blev några rader iallafall och nu tänker jag publicera detta inlägg innan jag ångrar mig.

Ha det bra mina vänner

Bortglömd blogg

 Hejsan hoppsan och galoppsan. Jag har helt glömt bort denna blogg. Kanske dags att ta nya tag och skriva lite mer i den nu när livet ser lite annorlunda ut. Såg att jag inte skrivit på över 1 år i den.

Jag har nu bott nere i Stockholm i snart 1 år. Flyttade ju ner till min dotter med familj i slutet av april förra året. Jag fick ett vikariat på ett äldreboende i Huddinge och där började jag jobba i slutet av maj förra året. Nu från 1 februari så har jag en fast tjänst på samma ställe. Jag trivs väldigt bra där, chefen är bra och mina kollegor är toppen.

Tyvärr har jag inte lyckats hitta något eget boende ännu men jag letar och läser annonser dagligen. Jag hoppas jag hittar något snart. Visst fungerar det att bo hemma hos min dotter men samtidigt känner jag att jag behöver något eget och att dom behöver få vara ensamma utan en mormor som stökar runt hela tiden :) 

Livet går ju vidare på något vis även om saknaden efter KG infinner sig med jämna mellanrum. Förra året på hans dödsdag i juni så åkte jag och min dotter till minneslunden på St Botvids kyrkogård här i närheten och tände ett ljus för honom och satt där en stund och mindes honom. Efter det var vi till IKEA och shoppade en säng till mig. 

Det har nu gått mer än ett år sen han lämnade jordelivet och mig och jag accepterar livet som änka mer och mer. Det stämmer som folk säger att första året är det värsta då man måste gå igenom alla högtidsdagar man haft tillsammans. 

Mitt eget mående går lite upp och ner. Precis före jul låg jag inlagd på Huddinge sjukhus. Jag hade svårt att andas och syresatte mig dåligt. Det visade sig att jag hade drabbats av RS-Virus. Läkarna misstänkte att jag hade fått KOL. Jag fick syrgas och inhalationer på sjukhuset och skrevs ut 4 dagar före julafton.

Jag känner mig bättre nu. Fick besked igår att jag inte har KOL och det gjorde mig glad. De kommer att följa upp mitt blodsocker dock då mitt fastevärde låg på mer än 7 mmol/l. Vi hoppas ju att det är inom normalnivån vid nästa kontroll.

Jag har även varit hos gynmottagningen i Liljeholmen och där konstaterades det att jag återigen har polyper i livmodern som måste opereras bort. De har skickat en remiss till Nacka sjukhus. Läkaren tog även biopsi på mina slemhinnor då hon sa att de var förtjockade.

Nu har vi nyligen haft flera födelsedagar här hemma. Max fyllde 14 år, Molly har fyllt  år och Mattias blev 18 år i onsdags. Mattias håller på med sitt körkort och kör med mig ibland. Jag är hans handledare och vi gick handledarutbildningen i juli månad. Min älskade mamma har också fyllt år, barnbarnet Jossan fyller år idag och om några dagar så fyller barnbarnet Alexander år, sen är det lungt med födelsedagar på ett tag (ja, undertecknad fyller ju nu i början av mars) men den är inte så viktig. Jag tycker det är viktigare att fira barnbarnen och andra familjemedlemmar.

Snart är det dags att hoppa in i duschen, jag jobbar den här helgen. Min svärson är på skivmässa i Solna. Tjejerna skulle ha haft kalas idag för kompisar men tyvärr blev det inställt då min dotter är genomförkyld och Molly hade feber igårkväll.

Jag ska försöka att uppdatera här lite oftare från och med nu men jag lovar ingenting säkert.

Tjingeling på er alla

 

I

Nytt år

 Ja så har vi nu gått in i år 2022. Jul och nyår spenderade jag hos min dotter och hennes familj och jag hade det kanonbra. Det är dock svårt att lämna dem och återvända till Östersund. 

Min jakt på jobb och bostad fortsätter och jag hoppas att jag hittar något snart så att ja kan förverkliga min dröm att flytta hem till Stockholm igen.

Det kan bli så att jag hyr in mig i ett rum hos någon och fortsätter söka lägenhet när jag är på plats där nere. Jobb blir nog inte lika svårt, vårdpersonal behövs alltid.

Det är nu en ökning av Corona igen och flera av mina kollegor har tyvärr drabbats. Som tur är så är de flesta vaccinerade så de blir inte allvarligt sjuka. Själv har jag klarat mig, peppar peppar. I nuläget får vi göra snabbtest inför varje arbetspass då vi tyvärr blev exponerade för covid på jobbet för en tid sedan. Inte kul men det är bara att göra det, jag är ju rädd om mina gamlingar och kollegor.

Sitter på jobbet just nu och har ca 4,5 timmar kvar, är sen ledig hela veckan om det inte blir fler sjuka så att jag kanske får hoppa in någon extra natt.

Nästa fredag, den 28e tänkte jag åka till kyrkogården och tända ett ljus för KG i minneslunden, det är då hans födelsedag och han skulle ha blivit 73 år.

Ha det gott mina vänner